Jag vet inte ens hur jag ska börja det här inlägget, för att solljuset i köket är så sagolikt vackert. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan jag känner jag tittar på det heller - eller när jag tänker på att jag bor här. I en lägenhet som ser så blygsam ut från utsidan, men när man kommer in så öppnar sig hela världens härlighet. Det har varit solsken många kvällar nu, men jag får aldrig nog utav det där orangeröda ljuset.

 

Och så bor jag här med killen, som kommer och pussar mig i pannan när jag sitter och jobbar för brinnande livet inne i kontoret. Som utan att tveka stiger upp ur sängen för att stänga av diskmaskinen som börjat pipa "klaaaar!!", när vi precis gått och lagt oss - så att jag slipper. Som är den finaste jag vet.