Vi träffades på sommarjobbet en solig dag i juni. Eller vad vet jag om det förresten, jag var så jävla förkyld/febersjuk, så jag minns inga detaljer... haha. Han stod bara några ynka meter från mig med sin vagn fylld med post, men de två första veckorna sa vi ändå inte så mycket till varann. Typ "hej" och "har det gått bra idag?", eller något sådant. Jag minns inte riktigt. Minns bara ett väldigt kort samtal när jag hade klarat min första postrunda själv utan att köra fel och jag sa att jag skulle fira med tårta. Hehe...

 

Någon gång den andra veckan började vi prata mer ordentligt med varandra. Vi fyllde i våra tider i vikariepärmen när alla hade gått hem och dröjde kvar för att prata om allt möjligt, som jag heller knappt kommer ihåg. Jag vet bara att jag tyckte att det fanns någonting i luften mellan oss. Lite spänning sådär, som fick mig att glömma att andas när han såg på mig.

 

Jag var väldigt bestämd med en sak och det var att jag absolut inte skulle träffa någon på minst ett år. Inte seriöst i alla fall. Jag var typ förhållandeutbränd. Men man kan ju träffas för att det är kul också, tänkte jag, lite som en sommarflirt. Så vi började ses.

 

 

Vi hängde var och varannan dag hela den sommaren. Badade, letade Haninge runt efter uppblåsbara båtar, promenerade i stan, spelade kort i solnedgången och kysstes i korridorerna på jobbet när ingen såg.

 

Sen förstod jag ju att det var något verkligt med grabben när sommaren började lida mot sitt slut och jag ville stanna tiden. När jag blev rädd för att han skulle flytta tillbaka hem och glömma bort mig. Haha. Men det gjorde han inte och när jag kom till Uppsala för första gången så kändes allting så väldigt mycket mer på riktigt. Så vi blev ihop någon gång där i början av hösten. Så gick det med den inplanerade singeltiden ;)