Jag har för ovanlighetens skull en ensam kväll hemma utan några måsten. Jag sitter med morgonrocken över mina mjukiskläder för att göra det lite extra varmt och dricker citrondricka ur det största glaset jag har. Bläddar bland snygga teman för Wordpress till min hemsida och försöker visualisera hur mina bilder skulle kunna se ut i de olika gallerierna.

 

 

Ja men, alla gånger som någon "kunnig person" (gissa könet på den) behövt berätta för mig att jag inte tar "riktiga" bilder. Det är allt från främmande människor, som inte har någon aning om vem jag är eller vad jag håller på med, till personer som "diggar" min blogg och tycker det är ballt, det jag gör, MEN...

 

 

Jag tycker att det är så spännande, det här. Att man som nybörjare inom fotografi uppmanas att hitta sin stil, göra något eget och sticka ut. För annars kommer man inte att bli någonting. Men när man kommer upp på avancerad nivå, så ska allt helt plötsligt se likadant ut.

 

 

 

 

 

Jag vet precis vad de menar när de säger att jag inte tar riktiga bilder. För jag tar ju så himla enkla bilder - jag tar ju "bara bloggbilder". Riktiga bilder är ju sånna där sabla svåra bilder i studio, med svår ljussättning, svår kamerautrustning och svår retusch. Sånna där ultra-brutal-snorlyx-dior-stilrentblänk-bilder som åker upp på billboards och som syns i annonser i tidningar.

Tar man sådana bilder är man en framgångsrik, lyckad och framför allt RIKTIG fotograf.

 

Jag tar ju bara bloggbilder! :))) Och ja, en person har faktiskt ordagrant sagt så till mig - att jag bara tar bloggbilder. Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta då faktiskt. En person i bedömande position från ett väldigt proffsigt företag med kreatörer satt också och gav mig kritik på mina bilder baserat på att målbilden för precis alla i den här världen, är en sån där ultrasvår bild. Jag bara satt och tittade på honom medan han satt och förklarade för mig att alla mina bilder var fel och att svåra bilder är rätt (och misstolka mig inte här, jag tar gärna emot kritik och det är det som gör mig bättre, men när kritiken inte är relevant överhuvudtaget, så tycker jag bara att det är fånigt). Vänligen kom tillbaka när du bedömer mig efter vad för bilder jag tar, tänkte jag och sen gick jag.

 

 

 

 

Och bara för att jag läst retusch i två år, så betyder inte det att jag måste svår-retuschera alla mina bilder. Jag tycker det är asnajs att ha kunskapen att korrigera sådant som inte går att korrigera i verkligheten, men det betyder inte att jag inte kan nöja mig med ett eller två kurvlager?

 

 

Det jag vill säga är nog bara att alla proffsråd inte är proffsråd. Man kan tro det från första början, men herregud vad man måste sila?