Jag älskar att åka tåg.
Tycker att det är så mysigt att höra det där lite bankande, kluckande ljudet. Att sitta och titta ut genom fönstret, medan landskapet driver förbi. Och att känna hur solen blinkar mot mig, där bakom träden. Helst ska sätet bredvid vara ledigt.

Det har varit två perfekta mornar i rad nu. De har haft allt som jag kunnat önska från en februaridag: Snötäckta fält, frostade träd och en stor, brandgul sol, som reser sig ur den tjocka dimman.

Finns bara ett ord: Wow.

Håll tummarna för att det blir lika fint imorgon? För jag hade nämligen tänkt att kliva upp 06.00 på min lediga dag, bara för att få den perfekta bilden, som ropade efter mig både igår och idag.