Igår började jag teckna. Det var inte bara en dans på rosor.
Det var snarare 'a dance with dragons'... Slängde säkert tio skisser/påbörjade teckningar, medan jag rev mitt hår och undrade vad jag höll på med. Fick för mig att jag inte längre kunde hantera promarkers. Blev arg för att linjerna blev så skarpa. Fattar inte Maria, drottningen av Markers. Hur bär hon sig åt?! Kom fram till att hon troligtvis vågar mer än mig. Drar jag en för mörk linje så svimmar jag typ och så är allt förstört. Istället för att bara vräka på med färg. I alla fall. Jag gav upp och gick och satte mig och kollade på film. 'LOL'. Den var faktiskt bra.

 

När den var slut gick jag tillbaka till skrivbordet. Hade som funnit mig i att jag inte kunde skapa något seriöst, så började göra en serieruta. Klockan blev sent innan jag var klar, så jag gick och la mig. Tänkte fortsätta idag, men när jag kom och satte mig vid pennorna och pappret så kände jag för att börja på en helt ny istället. Det blev en Khaleesi. En Daenerys Targaryen. Flöt bara på. Blev för en gångs skull nöjd. Händer ungefär var tionde gång.

Så, vad har jag kommit fram till av detta?
1. Det går inte att teckna om jag 'bara vill ha något att göra', utan det måste vara ren vilja. Ett driv.
2. Det går inte om jag har satt som mål att resultatet ska bli kanon, utan det måste vara helt kravlöst.

3. Det går inte om jag har ett jobb. Tur att jag har semester.