I fredags när jag kom till studion och inte hade hunnit dra undan gardinerna från fönstren, så strålade solen in genom de små hålen uppe vid linan som håller gardinerna på plats. SUPERFINT tycker jag och blev helt tokig (som alltid när det är något typ av väder som skapar magi i min tillvaro). Dansade runt en stund innan jag samlade mig och insåg att jag ju kunde testa ta coola porträtt med hjälp av det där ljuset.

 

Ser ju säkert harmoniskt ut nu när ni tittar på bilden som blev, men ni ska veta vilket SLIT det var att få till det alltså. Jag var på jättesoligt humör när jag lyfta kameran ur kameraväskan, men jag lovar att det slog om snabbt som blixten när det började strula med WI-FI (som jag måste ha på för att kunna fjärrstyra kameran). För det första så har Canon gömt det förbannade lösenordet (som man behöver för att koppla kameran till mobilen) så sjukt bra så att man knappt hittar det och för det andra så tappade mobilen kopplingen när den fått vänta för länge. Så varje gång jag NÄSTAN hade fått till det, så kopplade mobilen bort sig själv. Det blev misslyckad anslutning hit och Error dit, samtidigt som jag såg hur sol-rutorna på väggen sakta men säkert smög bort över väggen och snart skulle försvinna helt. Mitt i alltihop kändes det som att huvudet skulle exploderade av ilska (kan tänka mig att jag var väldigt lik Hades där och då), för att jag blev så fruktansvärt förbannad. Så förbannad som man bara blir när det handlar om teknik "som bara ska funka!!" ;)

 

Nä, men det blev ju bra tillslut och solskenshumöret växlade snabbt tillbaka så fort WI-fI äntligen kopplade 😅😂