I söndags tog jag och Filip en spontantur ut till Artipelag, för att ta en lunch i solskenet. Jag har hört så mycket gott om det här stället och har tänkt flera gånger att jag ska åka dit "när jag har tid". Lite som att jag har känt att jag behövt boka in en heldag, typ flera veckor i förväg, för att ha möjlighet att åka dit. Vilket ju är rätt knäppt egentligen. Nä, spontantrippar är de bästa!
Så vi tog bilen ut och jag kan säga direkt att en stor del av upplevelsen, var att bara få promenera i lugn och ro från parkeringen. Så sjukt smart egentligen - att tänka på det som en upplevelse för besökaren. Jag menar, hur många gånger har man inte tagit bilen någonstans och cirkulerat typ tre gånger runt parkeringen, för att få den närmaste platsen? Eller blivit lite sur, för att det är så mycket bilar och man måste ställa sig längst bort? På Artipelag vill man stå längst bort.
Det första vi såg var en skylt med parkeringspriserna. Dyrast närmast entrén och billigast längst ifrån. Så vi var såklart snåla och valde den billigaste parkeringen. Men hade vi inte gjort det, så hade vi inte upptäckt att det fanns flera olika promenadstigar att välja på, som alla ledde upp till konsthallen. Vi valde strandpromenaden, för att det lät mysigast!
Och hur mysigt var det inte? Våren visade sig från in allra vackraste sida, med naturen målad i milda pastellfärger och soldiset som fick det annars så skarpa mitt-på-dagen-ljuset att bli silkesmjukt. Den murriga skogen, med välta träd och krumbuktande trädstammar, blandades med blåa skärgårdsvyer och små kullar där det växte blåsippor. Jag skuttade runt och fotade och filmade och glömde helt bort att jag var hungrig.
Bäst av allt var väl ändå att hela strandpromenaden var byggd i trä, så att vem som helst kan uppleva denna magiska natur - oavsett om man går på två ben, ett ben eller rullar fram. Det gjorde mig också lite sorgsen på något sätt. Inte att de byggt det så fint såklart, utan att det blev så tydligt för mig att det här är ett av få ställen där man kan njuta av skogen från en rulltol. Och då skäms jag för att jag har ytliga kroppskomplex. Jag som har två starka ben, som kan hjälpa mig att hoppa från sten till sten och borde inse hur bra jag har det.
Vi satt en stund i solen på "huvudkontoret", som är en klippa ute vid vattnet, där jag antar att hela grunden till Artipelag blev till. Tänk att sitta där med ett blankt block och skissa upp sina idéer... Den här gången behövdes dock inget block, för jag var för upptagen med att känna hur underbart det är att bli pussad på kinden och hur gott solkysst hud luktar. <3
Själva konsthallen var sådär typiskt arkitekt'ig, som man förväntat sig. Med raka linjer, betong och spännande konstverk. Byggnaden påminde mig lite om Fosshotel Glacier Lagoon på Island, med sina stora fönster ut mot mäktig natur och det förklarar ju varför jag tyckt så otroligt mycket om båda dessa ställen.
Inne på Artipelag kan man gå på konstutställning, kika i deras design-shop, fika och käka mat. De har också en del aktiviteter och det var en stor bild på staflier vid havet på hemsidan, så jag hoppas verkligen de håller kurser i måleri under sommaren - hade ju vart magiskt att gå! :)
Har du varit på Artipelag?
Tyvärr aldrig varit dit. Men när jag åker till Sthlm i sommar för att hälsa på familjen så blir det definitivt ett besök! Hört så mycket bra om det och bilderna därifrån är alltid så magiska så längtar faktiskt lite.
Förresten åt ni där? Tänkte om restaurangen var en hitt eller om man ska ta med sig picknick?
Ååååh kom precis på bästa bloggidén! Skulle inte du kunna skriva ett inlägg med dina favoritplatser i Sthlm? Typ kaféer, restauranger, museer osv. Hade varit en så bra guide för nån (läs mig) som inte bor kvar i Sthlm!