Nu har det gått över två veckor sedan vi kom hem från denna underbara resa. Jag bestämde mig för att ta det jättelugnt och inte göra någonting ett tag efter - och det har jag heller inte gjort. Tiden har mest gått åt till att sitta och lyssna på musik som liksom pulserar med blodet, titta på vågor, ligga och läsa medan molnen rör sig över himlen lika snabbt som i en time-lapse-video och fundera över livet - finns så mycket att fundera över.

Jag önskar, längtar, hoppas, om vart annat. Önskar mest. Hoppas, för att det inte finns något annat att göra och längtar, för att livet har tagit sig en välbehövlig paus och det finns mycket runt hörnet. Jag är så van vid högt tempo, att det känns konstigt att bara ligga en hel dag och läsa, tills jag vänder upp den sista sidan i både Divergent och Before I Fall och undrar när jag hann läsa så mycket sist?